Pappor kan skada sina barn för livet.

Bara genom att vara sig själva.

– De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn, säger professor Annica Dahlström, 65.

Jag sträckläser hennes bok ”Könet sitter i hjärnan” och märker hur jag glömmer att andas.

Jisses.

Nu sitter hon framför mig i den väldiga hotellobbyn. Ser snäll ut.

Sedan slår hon ännu en gång fast att pappor rent biologiskt är sämre på att ta hand om små barn.

– Ja, självklart. Djupt inne i barnet finns den instinktiva vetskapen om mamma som den stora tryggheten och säkerheten. Barnet är från början vant vid mamman, hennes lukt och hennes röst. Mamman bör inte lämna barnet ifrån sig under de tre första åren och biologin gör att hon helst inte vill göra det heller.

”Kan leda till kronisk stress”

Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?

– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Pappaledighet är alltså direkt skadligt?

– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?

För att han vill vara nära sitt barn.

– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.

Kan inte den personen vara pappan?

– Jo, så småningom. När barnet är tre, fyra år, kanske.

Jag började vara pappaledig när min dotter var ett år gammal. Har jag skadat henne?

– Jag vet inte vad som hänt under den tiden ni varit hemma. Men det är möjligt att du har gjort det.

Förstår du att jag som pappa känner mig kränkt av ett sådant påstående?

– Jag vill verkligen inte kränka någon. Men jag kan förstå att du känner så.

Du antyder i boken att män ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

Barnflicka bättre än pappan

Finns det statistik på det här?

– Jag har efterlyst statistik hos Socialstyrelsen, på vem som var vårdnadshavare vid olyckstillfället, men det finns inte. Vilket förvånar mig oerhört.

Men hur kan du veta att pappor skadar sina barn om det inte finns någon statistik?

– Jag har pratat med många barnkirurger och läkare och det är deras bestämda uppfattning. Så därför tycker jag att en barnflicka, eller i bästa fall en mor- eller farmor, är ett utmärkt alternativ om mamman måste börja jobba.

Hellre en barnflicka än en pappaledig man, alltså?

– Ja, i många fall är det så. Men kom ihåg att det beror på individen.

Gillar mammor skrik och dregel mer?

– Nej, inte gillar. Men de har mycket mer tålamod med det. Om en unge skriker så tar mamman upp barnet. Det handlar om hormoner som ger modersinstinkter.

Och de instinkterna finns inte hos pappan?

– Nej. Han bör däremot skydda hela familjen istället. Det är hans revirbeteende som kommer in.

– Han bör försöka serva mamman på alla möjliga vis. Köpa mat. Laga mat. Hålla rent. Och se till att mor och barn som enhet får lugn och ro.

Jag vill ju tvärtom tro att det är väldigt bra för barn att ha en närvarande pappa.

– Ja, och det är ju jättebra. Du har säkert mycket kvinnliga hjärnegenskaper i dig. Men du ska inte tro att alla pappor är som du. Det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super.

Bra idé med föräldrakörkort

Hur ska man veta om man är lämplig som pappa eller inte?

– Man kan ju inte sätta in kameror hos folk, men?... Det hade kanske behövts någon oberoende person som kunde verifiera om pappan är bra.

Ett pappakörkort?

– Ja, det är ingen dum idé. Eller ett föräldrakörkort, även för mammorna. Så att man förstår vilket mirakel man har i sina händer.

Jag har tusen frågor kvar. Men det är dags att runda av.

Annica ler vänligt när hon sammanfattar sin mission.

– Vad spelar det för roll att du som individ blir kränkt nu? Jag försöker att tala för framtidens generationer.